#10 Vanor: Pusselbitarna som utgör vårt liv

Vi rör oss alltid mot en viss direktion - vare sig vi är medvetna om det eller inte. Det som avgör vart vi hamnar till slut beror på våra vanor, dessa kan vara fysiska, mentala eller emotionella. Det vi göder tendera att växa och bli större - på gott och ont. Det luriga är att vi inte ser resultaten meddetsamma - utan det kryper in sakta men säkert tills det blir oundvikligt. Detta är egentligen är stor fördel för oss om vi förstår oss på hur vår hjärna fungerar och har koll på våra värderingar och mål - då kan vi designa våra vanor så de gynnar oss istället för motsatsen.

"Vi vet intuitivt att vad vi gör idag kommer att påverka oss imorgon"

Nutidens kung av vanor är onekligen James Clear med boken "Atomic Habits" som stått som bästsäljande i flera år - och detta för en klar anledning. Boken erbjuder en lösning på ett problem som vartenda människor har mer eller mindre av; nämligen dåliga vanor som vi önskar bryta och goda sådana som vi vill utveckla. Vi vet intuitivt att vad vi gör idag kommer att påverka oss imorgon - det skiljer oss från alla andra varelser som mer drivs av instinkt och medfödda färdigheter. Vi människor kan planera, fantisera och uppleva saker i vårt inre som än inte ägt rum. Detta kan antingen utnyttjas för goda ting men vi vet också hur hjärnan ibland har en tendens att återspela gamla jobbiga händelser exempelvis.

Små insatser över lång tid ger stor effekt

I alla mina artiklar har detta varit en genomgående röd tråd - alla böcker jag läser eller människor som är ledande inom branschen av självledarskap och personlig utveckling som jag lyssnar på håller med James Clear: ingenting sker över en natt utan den av oss som är säker på att de små insatser som görs idag lär ha en effekt längre fram vinner. Vi vet att rökning dödar - ändå gör vi det för att vi saknar ibland fantasin och inlevelseförmågan att se oss dödligt sjuka av det - vi har också bra försvarsmekanismer som ser till att förtrycka sådana tankar. Däremot försvinner inte verkligheten bara för att vi tillfälligt lyckas skaka av oss den i vårt huvud. Verkligheten är vår bästa vän - den lär oss vad som fungerar.

Däremot har vi en orättvis fördel - nämligen att försämring har en botten medan förbättring saknar ett tak - det är lite som att det maximala man kan spara av sin lön är 100% - men hur mycket pengar man kan tjäna har ingen gräns. Det innebär att vi har medvind om vi lär oss att designa och utveckla rätt sorts vanor. I sin bok ger James ett exempel om ett flygplan som lämnar Los Angeles på väg mot New York som råkar avvika med 1% i riktning och hamnar i Washington D.C istället. En skillnad på cirka 33 mil utifrån fågelvägen.

Vill du och ditt team få stöd med att uppnå era mål genom självledarskap? Kom i kontakt med mig idag!

Kontakta mig

Det lär kännas sämre innan det blir bättre

Vår oförmåga att förstå hur verkligheten fungerar gör så att vi underskattar våra små konsekventa insatser - ett bra exempel är att vi tror att alla andra ska dö någon dag men inte vi - vi är undantaget på något vis. Eller att våra 15 minuter på gymmet dagligen inte riktigt gör någon skillnad - fel.

Vi hinner bara inte lägga märka till det då vi rent tidsmässigt är alldeles för inzoomade - precis som en mosaik behöver vi ta flera steg tillbaka för att se helhetsbilden. Vi befinner oss i "besvikelsens dal" och slutar tro på oss själva.

"Försämring har en botten medan förbättring saknar en gräns"

Föredrar du att lyssna på avsnittet istället? Lyssna på "Sunday Brunch Cast"

4 farhågor att se upp för när det gäller mål

I min sjätte artikel pratade jag om mål och hur de är milstolparna gentemot vår vision: jag står stolt vid mina resonemang i det avsnittet. Däremot finns det några saker att se upp för kring mål som initialt kan upplevas lukrativa men är egentligen fällor.

Både framgångsrika och mindre framgångsrika människor har mål: Det innebär att vad som urskiljer dessa två är inte att ha själva målen.
Att uppnå ett mål är endast en tillfällig förändring: Det du är ute efter är hållbara förändringar - annars riskerar man uppleva en JoJo-effekt.
Mål begränsar din livstillfredsställelse: Om du har föreställningen att målet kommer göra dig lycklig så kommer du skjuta upp din lycka tills dess.
Mål krockar med den långsiktiga progressionen: Det finns ingen anledningen att utvecklas för livet om man redan har uppnått sitt mål - det tappar syfte.

"Nyckeln är att till slut skapa en identitet utifrån sina vanor"

Det handlar snarare om att förändras från insidan-ut och inte tvärtom.

Nyckeln är att till slut skapa en identitet utifrån sina vanor som gör att man drivs från insidan och inte av externa faktorer: "Jag är en person som vaknar tidigt". Man skapar en vision om vem man vill vara och bevisar det för sig själv dagligen genom små vinster - läs min artikel om vision.

Maximera hjärnans funktioner för vanor

Du har säkert hört uttrycket att "vi är vanemänniskor" - detta är något som vi idag förstår bättre än någonsin och kan därmed utnyttja till vår fördel. Bakom varje beteende finns ett behov - målet med goda vanor är att se till att samtliga faser inför tillfredsställandet av ett behov är i linje med vår direktion för livet. Dessa faser är:

Trigger: Någonting väcker vårt intresse (problem)
Begär: Vi vill nu ha det som vi ser eller tänker på (problem)
Respons: Vi väljer en metod för att få tag på det (lösning)
Belöning: Vi får det vi ville ha (lösning)

4 lagar för våra 4 faser

Nu när vi vet hur hjärnan fungerar från trigger till belöning så kan vi börja designa våra vanor utifrån våra mål och ambitioner - det finns fyra lagar som hjälper oss:

Gör det uppenbart och synligt (Trigger)
Gör det attraktivt (Begär)
Gör det lätt (Respons)
Gör det tillfredsställande (Belöning)

Vill man däremot upphöra med ett visst beteende så kan man designa det precis tvärtom - nämligen: 1. gömma det 2. göra det icke attraktivt 3. svårt och 4. mindre tillfredsställande. Om du är som mig och gillar att träna så kan det se ut så här:

Jag har mina hantlar framme framför min avlånga spegel
Spegeln uppmanar mig att stå och kolla in mig själv
Gymmet är framför mig - jag behöver ej lämna mitt hem
Jag dricker alltid en extra god proteinshake efteråt

I ett sjukhuskafeteria där man ville uppmana till mer hälsosamma val placerade man ut vatten istället för läsk på fler ställen och gjorde salladen lättillgänglig - besökarnas hälsosamma val förändras markant:

"Ofta släpper vi ut merparten av dopaminet innan själva belöningen"

Vad som i slutet driver oss är jakten på dopamin-kicken - detta kan dels programmeras men även förutses - ofta släpper vi ut merparten av dopaminet innan själva belöningen - därav blir en livslång progression kompatibel med att utveckla vanor. Vi kan även se hur det ser ut när vi har en förväntan om dopamin men som istället blir försenat eller uteblir:

Min favoritdel av utvecklingen av vanor är det som James kallar för "Habit stacking" nämligen att när den ena vanan slutar så blir det en trigger för nästa. Det innebär att vi egentligen endast behöver ha en enda vana som är stabil och välfungerande - sedan bygger vi på alla våra andra vanor på just den:

Missade du tåget?

Men vad händer då om man vaknar på fel sida och plötsligt missar den första vanan? Livet händer och vi är inte robotar så räkna med det. Då handlar det istället om att veta vart i tid och rum man befinner sig för att hoppa på nästa vanekarusell så att säga. Missar man första tåget får man hoppa på nästa:

Det bästa sättet att veta när nästa tåg kommer - i min förra artikel som handlar om tidsdesign lyfter jag just detta - är att sätta dag, tid och plats för våra vanor vilket är avgörande. Det handlar dels om att utveckla vanan men sedan kunna upprätthålla den. Det tar tid för en vana att utvecklas - 66 dagar i genomsnitt för att göra den någorlunda automatisk - förutsägbar upprepning behövs då. När vi dessutom bygger vanor på varandra samt fortsätter upprepa dessa så blir det oundvikligt att vi till slut utvecklar färdigheter och börjar behärska området.

Upprätthålla goda vanor över lång tid

Det är ingen nyhet om att vi människor ständigt söker nymodighet för att vi upplever att vardagen blir för tråkig annars. Detta är en fälla för många som har goda vanor - nämligen att börja avvika och därmed tappa flytet. Nyckeln ligger i att höja ribban men behålla vanan - när någonting blir lätt blir vi uttråkade, det ska vara lagom svårt så att vi kan befinns oss i det som kallas för "flow". Blir det för svårt så finns risken att vi skippar det helt och hållet - lagom är bäst.